Om

Att vara Paqo är att vandra en väg genom hjärtat och lyssna till sitt inre vart man ska gå och verka. För att kunna göra det behöver man ibland låta hjärnan vila, att låta argumenten tystna. Man blir förvånad vart vägen leder. Men om man följer den känns det alltid rätt.

Mitt sökande började tidigt i livet. Jag ville ha en förklaring till något som var en upplevelse i hjärtat. Det hände saker i livet som inte gick att förklara fysiskt. Som ledde till funderingar kring hur världen och energier fungerade utanför det vetenskapliga. Jag studerade religion, socialantropologi, yoga och olika healingformer på vägen. Men inget kändes helt rätt, inget kunde helt förklara mina upplevelser. Till slut utbildade jag mig till ingenjör. Det var i en period i livet när jag gett upp att någonsin hitta det som kändes så grundläggande, så nära. Karriären som ingenjör varade i nära 15 års tid. Arbetet var så långt ifrån vad jag någonsin tänkt mig i livet och för att hitta en bättre väg blev jag specialist. Höll i projekt, svarade på tekniska frågor, oftast under tidspress och med många olika teknikområden att svara inför. I stället för att få en bättre väg blev den snävare och mer pressad. Men detta var inte min egna känsla av meningen med livet. Reaktionerna kom i form av sömnlösa nätter, utbrändhet i flera omgångar och en känsla av att hela tiden ljuga för mig själv och alla runt omkring. Parallellt med detta sökande var alltid konst i form av berättande och illustrationer en av mina uttrycksformer. Jag provade på att göra barnböcker och läsförståelseböcker för barn. Det tyckte jag om. Så sakta fann jag en ny väg. Även om den var gammal, för ritat hade jag gjort sedan barnsben. Tre års studier på Konstfack till Grafisk formgivare och illustratör följde.  Men ändå. Frågorna i mig fanns kvar. Rotlösheten.

Det var först våren 2018, samtidigt med studierna på Konstfack, som jag hittade det som talade mitt språk. Som kunde förklara upplevelser utanför vad vi kan förklara i vanliga fysiska världen. Det var min första kurs inom Q’ero traditionen om deras syn på kvinnliga energier. Den ledde mig vidare till att tacka ja till den största själsliga resa jag gjort, att ta till mig läran fullt ut och bli Inka-indiansk helare genom att gå Victor Forselius ”Medicinhjul”. För mig var det som att komma hem.

I dagsläget är jag under ett treårigt utbildningsprogram för att bli Paqo, präst enligt Q’ero traditionen. Utbildningen genomförs av Paqos ifrån Peru på liknande sätt som de utbildar sina egna Paqos i sitt hemland. Det är en djup resa in i vårt inre, där man balanserar mellan den yttre, fysiska världen och sin inre upplevelse av den samma. Borta är allt mitt sökande. Och ekorrhjulet har förbytts till ett pärlband av livets ögonblick.

Min konst då? Jo, den finns fortfarande kvar. Kika gärna in på min hemsida, javette.se.